Jag är inne i en turbulent tid i mitt liv. Mycket ställs på sin spets och fler lager av löken ska skalas av. Många djupa processer löper parallellt med varandra. Stora livshändelser och beslut ligger i väven.
Den senaste tiden har jag känt mig helt dränerad på energi. Den inspirationen som jag tidigare har känt är som bortblåst och jag vill helst bara dra en filt över mig. Många av de saker jag velat manifestera under våren ligger nu som tunga stenar på mina axlar. Jag ställer mig själv frågan varför. Hur kan något som kändes så inspirerat helt plötsligt kännas överväldigande och betungande?
I meditation får jag se en elefant närma sig. Hon tar med mig till ett vattenhål tillsammans med sin flock. Hon dricker njutningsfullt av vattnet och sprutar det sedan över sin rygg. Hon visar att hennes torra hud får nytt liv av vattnet och hon plaskar och leker i dammen. Du behöver fundera över vad som ger dig näring säger hon. Vad ger din ande näring? Vad får din själ att sjunga? Vad känner du bara glädje och njutning i att göra? Det är din väg. Ingen annan.
Det enda du behöver göra är att följa lusten, glädjen och njutningen. Då kommer du alltid att hamna rätt. Så om du står inför stora livsbeslut och val, välj alltid det som får dig att le. Välj det som ger dig frid i hjärtat. Det är faktiskt inte svårare än så. Livet är lätt, säger hon och sprutar busigt vatten på mig.
Jag frågar mig själv varför det är så svårt att välja det enkla och lätta? Än en gång har prestationsprinsessan klivit in med en massa krav och måsten på saker som hon tycker att jag behöver göra. Än en gång har jag svikit mig själv och inte lyssnat på mitt inre barn. Än en gång har jag glömt bort att älska mig själv högst. Jag kan ju aldrig ge näring och kärlek till mina relationer eller skapelser om jag inte själv är fylld till brädden med livsenergi. Jag ser det så tydligt nu.
Jag fascineras av hur jag så många gånger nekar mig själv att må bra och står i vägen för mig själv. Varför? För att vara alla andra till lags. Jag ser nu att det inte är sant. Det är bara en sårad sida i mig som jag behöver läka.
Kanske kan det här väcka tankar i dig också. Jag hoppas det. Tack till dig som läser
Comments